Spelskribenter…

Postat: 19 februari, 2012 av Nirke i Allmänt
Etiketter:, , , ,

… eller Hur man skriver riktigt pretto.

Ja, Loading.se – jag tittar på dig!

För ungefär ett år sedan började jag prenumerera på tidningen Level. Level är en i stort ganska utmärkt tidning. Jag får lite olika diskussioner om något aktuellt, jag får lite krönikor, jag lär mig lite av recensionerna och dessutom får jag en liten inblick i hela indiemarknaden (som jag har dålig koll på, men det är okej för jag vet ju att det jag gillar är blockbuster-spel med superbudget egentligen). Dessutom är språket i tidningen faktiskt riktigt bra! Det slinker in grodor ibland, men det är inget som stör mig vid en genomläsning. Och då får det nog räknas som helt normala texter.

Men sedan kommer vi till spelbloggarna och spelrapporteringen på nätet! Ibland vill jag bara sjunka genom golvet av skam. Vad tror de? Att det är deras svenskalärare från högstadiet som ska läsa och ge dem betyg? Det stämmer (jag tror att det är belagt i elevspråksforskningen faktiskt) att det då lönar sig med adjektiv och varierande meningslängd. Säkert kan ett inslag av fina och överdrivet ovanliga ord också ge betalt betygsmässigt. Men om man vänder sig till en normalbegåvad läsarkrets som (det här säger åtminstone mina fördomar) till ganska liten del består av just svenskalärare – ja då kan man med fördel låta bli.

För att illustrera hur jag ser språket på spelsidor tänker jag här ge mig på att skriva en fejkrecension. Det gäller för övrigt egentligen mest bloggar och recensioner, själva nyhetsrapporteringen kan ganska ofta vara välskriven och bra. Så även recensionerna och bloggarna förstås, det är bara det att det alldeles för ofta inte är det. Eller… nu ska jag sluta göra problem av det här. Här kommer min fejkade recension, och så kan ni se om ni håller med om att det är plågsamt att läsa!
Recension av ”Shadows of Darkness and Kingdoms IIX”

Jag kommer in i ett nedsläckt rum. Det är kallt. Jag fryser. Men något får mig ändå att förbliva.

Stämningen är förtätad. Små elektriska ljus blinkar. Jag ser ett par intensiva ögon se på mig. En väteperoxidblekt och omsorgsfullt tillrättalagd och kammad frisyr kommer ut likt kungen av Saba.

De tittar på mig. Betraktar mig. Ser mig.

Försöker mäta sig med min styrka.

Mina händer darrar av förväntan.

Jag erfor en känsla av hopp. Av förtvivlan. Av glädje. Av sorg. Det här är det bästa sedan Chrono Trigger. 

Betyg: 9

De brukar förstås vara längre, men det här är ju min blogg och inte orkar jag sitta här och fejkrecensera särskilt länge. Men ni förstår poängen. Begrepp som stycka och mening, flöde i texten och stolpar verkar helt ha blandats ihop av skribenterna. Men jag kan kanske förstå det. Det är ju inga journalister det här, det är entusiastiska spelare som råkade engagera sig på en spelsida och har avancerat i graderna på densamma. Man kan inte ha en massa krav på deras språk, det vore orimligt. Ja, det vore orimligt, men jag kan ändå inte låta bli att skämmas för deras skull.

Problemet är att det ju känns så väl vad det är de vill! De vill skriva som stora författare! De vill visa sin repertoar! De vill visa att de är allmänbildade och vet hur det går till, att de kan fler ord än ”stanna” och ”fick/blev hoppfull”. De vill visa att de hör hemma där på sidan och att de är experter. Jag förstår! Det gör jag verkligen, jag önskar bara att de hade en redaktör som någon gång ibland bara sa stopp.

Och nu verkar det kanske som att jag inte gillar att läsa bloggar och recensioner, och att jag bara klagar. Men det stämmer ju inte, det är ett stort dagligt nöje att besöka ett stort antal sidor och läsa nyheter, bloggar och allt annat som de nu vill glädja mig med. Dessutom är ju det här inlägget ett indirekt beröm till mig själv – jag vill tydligen låta påskina att jag själv inte gör på det här sättet. Men se bara på stycket precis ovanför: 4 meningar som börjar med ett ”de” som refererar till samma personer? Det är väl rätt pretto? Jo, det får man nog erkänna. Men jag skriver ju också en spelblogg, och är alltså i gott sällskap när jag nu publicerar.

Annonser

Spel och språk, del 1

Postat: 31 januari, 2012 av Nirke i Allmänt
Etiketter:

Ja, jag skriver del 1 redan nu trots att det inte finns några ytterligare inlägg planerade omkring detta, även om Needfortweed säkert har ett och annat att säga om saken också. Vi är ju nämligen lika varandra så tillvida att vi båda är språkvetare till vardags och lägger ner precis lika mycket tid funderandes på språk som vi gör framför datorn eller teven (om inte mer!). Vi kommer med andra ord näppeligen kunna låta bli att uttala oss om språk i spel även i framtiden. Här gör jag dock premiär för ämnet!

Eller premiär och premiär. Under min korta och tämligen begränsade spelkarriär har jag ju sett att språk diskuteras inte bara här och där, utan faktiskt lite överallt i spelvärlden. Det finns ett antal saker som verkar irritera folk med språk i spel, och här finns förstås massor av material att gotta sig i för en sådan som mig som forskar om icke-språkvetares språksyn om dagarna.

Men det som fått mig att alldeles nyligen börja fundera på detta är P3 Spels eminenta initiativ att ägna ett helt avsnitt åt att prata om språk och spel (15/1). Tack! Det gjorde mig mer än lycklig. Mest av allt vill jag applådera Victor Leijonhufvud, vars inställning till svenska språket nog kommer rädda oss från möjlig domänförlust inom spelområdet (även om risken väl knappast är överhängande för tillfället)! Hans envetenhet är stor och imponerande på detta område, det har jag kunnat beskåda också i Gameplay, som tyvärr inte längre går att se på SVTplay.

I programmet pratades översättningar, dubbningar och svenska ord. Och i det stora hela har jag inte så mycket att invända, men jag funderar ändå på deras tankar om värdet av och definition av svenska ord. Missförstå mig inte nu bara, jag är en stor vän av svenska ord! Men jag har också ett rätt utpräglat funktionellt perspektiv på språk; så länge det inte ställer till problem bör det vara okej. Av de skälen tycker jag att levla är ett utmärkt svenskt ord, det rättar enkelt in sig i ledet av andra verb och går att både stava och böja utan några som helst engelskakunskaper. Ordet nivåa som lanserades i programmet ser jag av det skälet egentligen inget behov av. Nivåa är inte ett bättre svenskt verb, det är bara precis likvärdigt. Om inte lite sämre, eftersom vi ju faktiskt inte säger så och top-down-språkvårdsmetoder sällan visat sig fungera.

Däremot är förstapersonsskjutare helt överlägset firstpersonshooter. Här får vi ju nämligen problem på direkten. Hur ska vi göra när vi talar om flera… ja, vad? Firstpersonshootare? Firstpersonshooters? Och om du, kära eventuella läsare, tänker att du föredrar firstpersonshooters, hur gör du då i bestämd form? ”Ja jag föredrar de här firstpersonshootersarna.” Nej, vi har hamnat i avokadofällan/schemafällan (heter det en avokado, flera avokados? Och avokadosarna? Ett schema – flera scheman? Eller schemata?). Denna fälla är en styggelse, för den kräver kunskaper i ett främmande språk.

Och där tycker jag att hela problemet egentligen ligger: att prata svenska (och prata om man vad man nu vill – till exempel om spel) bör inte kräva kunskaper i några andra språk än just svenska. Nya ord (även lånord) får man leva med. Det kommer alltid att finnas massor av ord man inte kan, och de kan vara precis lika bra svenska ord som de man redan känner till. Men när man ska använda dessa nya och okända ord i en mening bör man kunna göra det precis som man gör med alla andra ord: använda dem som svenska ord.

Nu är ju inte det här fullt så oproblematiskt som jag låtsas förstås. När man läser alla sina spelnyheter på engelska och spelar sina spel på engelska är det ganska svårt att skapa en svensk spelordlista på riktigt. Och det är väl egentligen ingen fara med det, om världen går under i år är det inte spelspråkets fel. Men om man har lite tid över och skriver mycket om spel skulle man ibland kanske kunna tänka efter före.

Sådärja, nu fick jag det sagt. Egentligen hade jag tänkt att jag skulle skriva om mina favoritspel från 2011. Men nog borde jag ladda ännu lite mer innan jag skriver det mästerverket?

Vykort från Skyrim

Postat: 21 januari, 2012 av needfortweed i Allmänt
Etiketter:

Nirke har ju visat sin stora entusiasm för Skyrim, och jag kände att jag måste påpeka att min inte är mindre – även om jag bara har spelat ungefär hälften så mycket som Nirke, det vill säga mer än en arbetsvecka i timmar. Min entusiasm kommer dock från en lite annan vinkel, eftersom jag aldrig fick någon känsla för Oblivion och därmed aldrig närde någon het önskan att spela uppföljaren. Mitt intryck av det spelet var att min alv med läderkjol som visade hennes spinkiga ben pratade med andra alver som hade tvådimensionella ansikten, varpå hon red iväg och blev tvärdödad av katter som ville råna henne. Det var inte att jag tyckte att det var ett dåligt spel, jag förstod nog inte riktigt poängen med den öppna världen (och de platta ansiktena). Jag var alltså inte helt förberedd på att bli så kär i Skyrim som jag blev. Nu har jag inte spelat på ett tag, bland annat för att katter nu igen tvärdödar mig, men jag ville ändå skicka ett vykort med ett par saker jag har noterat. Jag skulle gärna göra som Nirke och lägga upp semesterbilder, men hon spelar på dator och jag på konsoll, så fördel Nirke på skärmdumpsfronten.

Saker jag och min utsända Liv lagt märke till i Skyrim:

  • Liv, som kommer söderifrån, är en barskt utseende dam med fåror och ärr i ansiktet. Hon verkar vara typ fyrtio. Eller hennes huvud verkar vara typ fyrtio, medan resten av henne är mer åt 18, enligt den här principen. Hon hälsar att hon är glad åt att hon äntligen slipper springa omkring med bara ben i en vargpälsrustning och undrar med en örnblick på Bethesda om Skyrims herrar månne också blottar sina lurviga lår när de har på sig den. Vi betvivlar det.
  • Vår kompis Lydia dog, men en någorlunda värdig död. Eftersom hon hade vapen och rustning så sprang hon åtminstone inte dumdristigt in i dödens käftar, vilket en följeslagare i särk som bara har händerna att slåss med tenderar att göra. En medelålders pilgrim av den typen bestämde sig en gång för att försvara de till tänderna beväpnade drakdödarna Liv och Lydia mot jättespindlar med väntat resultat: de räddade honom och himlade med ögonen. Hans överlevnad blev senare orsaken till att Liv bestämde sig för att smyga förbi chansen att slåss mot två drakar samtidigt, något hon grämer sig lite över.
  • Hon grämer sig över det för att drakdödning är awesome och adrenalinframkallande så till den milda grad att jag får dubbel puls bara jag inser att det är en i närheten. ”I närheten” tenderar i Livs fall (alla drakar utom två hittills) att vara alldeles bredvid en stad hon just kommit till. Jag väntar på twisten som berättar att det är hon som har med sig drakarna, inte hon som ska bekämpa dem. Snart kanske hon slutar försvara städer; folk där är ändå så märkligt oimponerade bortsett från de första 15 sekunderna efter drakens död. En vakt som med egna ögon sett Liv blixtra ihjäl ett flygande monster kan på vägen bort från skelettet fälla kommentaren ”So, you know a few spells. Am I supposed to be impressed?”.
  • Liv ber mycket om ursäkt till dem som hade ett problem med vampyrer; hon tänkte lösa det, men så fick hon slut på dyrkar. Och på väg för att hämta fler råkade hon tillbringa flera dagar i munkträning på ett berg, spöa upp en rasist på ett värdshus, bli medlem av ett magiskt universitet, hjälpa ett galet barn och än en gång gå med på att göra en tjänst åt en gud som hon inte visste anses ond. Hon lovar att komma tillbaks med dyrkarna snart.
  • Vi mötte en grupp män som helt oprovocerat festade bredvid vägen mitt i snöyran och gav Liv mjöd. De kanske är släkt med piraterna på ett värdshus som reser sig perfekt unisont, som ett dansnummer, från bänkarna när man pratar med deras chef. I hemlighet drömmer Liv om att tillbringa resten av sina dagar i mental symbios med en mammutflock. Att ta ett par fjärilsvingar kan vara skillnaden mellan att kunna bära det man har med sig och att inte kunna det. Det här är världens bästa spel.

Semesterbilder från Skyrim

Postat: 13 december, 2011 av Nirke i Vi spelar
Etiketter:,

Jag har varit så mycket i Skyrim på sistone att jag inte haft tid att avge särskilt mycket till rapport omkring mina äventyr, men här kommer nu några semesterbilder som jag hoppas kan ge åtminstone en liten aning om hur det är att vara hjälte.

 

Jag och min bästis

Alma och eldbruden

Här är alltså Alma (det är jag) och hennes bästis, eldbruden. Eldbruden är sjukt användbar och trevlig att ha med sig i princip hela tiden. Här står de nere i någon typ av grop och har det trevligt, sådär som hjältar ibland gör. Lägg märke till den nakne döde mannen i bakgrunden. Jag hittade honom sådär, jag lovar!

 

Alma dödar en drake

Alma är en hjälte

Här kan man se hur Alma har ihjäl en drake genom att käckt hoppa upp på dess huvud och medelst sitt magiska supersvärd ha döda den på ett spektakulärt sätt! Eldbruden syns inte på bilden, men jag kan garantera att hon stod straxt utanför bild och såg eldfängd ut. Så kan det vara, en vanlig dag i Skyrim.

 

Helvilt i Whiterun

Helvilt i Whiterun

Brandröken håller här på att lägga sig som en blöt filt över Whiterun. Mitt hus är det andra från höger. Där inne finns vid tillfället då bilden togs kompisen Lydia, men varken jag eller Alma gillar henne någe vidare eftersom hon alltid står i vägen när hon får följa med ut på äventyr.

 

Farlig drake

Farlig drake, igen!

Det är lite mörkt, så man kanske inte kan se, men här är ännu en drake och möjligen ännu farligare för den har ett eget namn! Alma gjorde processen kort med den, även om den var väldigt läskig ett tag. De glada färgerna längst ner i bilden indikerar att alla vitala värden är bra!

 

Glad att vara hemma

Glad att vara hemma

Här har jag och Alma tagit oss tillbaka hem till Whiterun igen, och allt är som tur är som det alltid varit. Man kan se att Alma är riktigt glad, som hon glädjeskuttar! Föga anar hon att ännu en drake väntar bakom bergen…

 

Terränghästen

Terränghästen

Jag och Alma var lite oroliga innan vi skaffade husdjur att hästar skulle vara för dåliga på att klättra i bergen för att vara användbara i Skyrim. Men så var inte fallet, den här terränghästen visade genast vad han gick för! Snart har han gjort sig förtjänt av ett riktigt namn, kanske blir det Slev.

 

Nåja, fler semesterbilder kommer säkert inom kort!

Ja, jag älskar Skyrim. Jag visste att jag skulle göra det, och nu kan jag slita mig tillräckligt länge för att berätta det också. Det finns en massa saker som är mindre bra; det finns ännu fler och viktigare saker som är fenomenalish. Nåja, mer om det en annan gång!

Något jag tänkt på en del när jag läst recensioner av detta fantastiska spel är det här med betyg. Jag antar att jag drabbas av lite samma vånda som jag föreställer mig att en duktig lärare kan drabbas av; ska man väga in ambitionsnivå i ett betyg? I så fall kommer man ju aldrig att kunna jämföra Super Mario 3D Land med Skyrim, se till exempel senaste avsnittet av Gameplay på SVTplay. Det är liksom inte riktigt på samma sätt, även om båda kan vara bra (eller möjligen till och med fantastiska) spel. Men när allt kommer omkring kan man väl inte väga in sådant? Det skulle ju bli fullständigt orättvist. Samtidigt ser jag ju hellre att utvecklare åtminstone försöker ge mig en fantastisk upplevelse och inte når hela vägen fram än att man nöjde sig med det man kunde göra perfekt.

Lite trötta tankar en tisdagskväll, men det kommer snart fler Skyrimreaktioner! Och de är inte milda… 🙂

Sista veckan nu!

Postat: 4 november, 2011 av Nirke i Allmänt, I väntan på
Etiketter:, , , ,

Ja, du läste rätt! Det är idag bara 1 (!) vecka kvar innan Skyrim släpps. Jag har försökt lugna ner min pepp den senaste veckan, för att inte råka ut för en sådan där besvikelse som när jag blev spoilad sist. Det ska inte hända igen. Nu råkade det visserligen hända igen, i ett lite annat sammanhang men jag gör mitt bästa för att förtränga det och det går ganska bra faktiskt. Nu har jag nästan ingen aning om att det kommer finnas en by med ilskna invånare och ruttnande äventyrare i källaren. Snart kommer jag helt att ha glömt det.

Nåja, vidare till viktigare saker. Jag har inte så mycket mer på hjärtat än att jag ville uppmärksamma på några saker som gjort den senaste tiden lättare att leva, och de har alla höjt peppen så det är ingen mening med att försöka göra någon typ av räkning som förra gången jag skrev. Vi kan helt enkelt utgå ifrån att peppen ligger på ungefär 425 000, och det är en rätt hyfsad siffra.

Först och främst vill jag lyfta fram Skyrim-podcastarna, som man kan hitta bland annat här. De har gett mig stor glädje den senaste tiden, framför allt den senaste där Mark Lampert (som för övrigt låter gulligare än alla hundvalpar i världen) förklarar hur man ljudsätter spel och vilka ljud som finns i Skyrim. Dessutom finns en liten film där man bland annat får se när kören sjunger in ledmotivet!

Idag snubblade jag över en Gamespot-podcast som gjorde mig lycklig, framför allt en liten bit där programledaren försöker få igång Todd Howard (som återigen visar sig vara den kanske trevligaste grabben i världshistorien) att dissa Dragon Age 2, ett spel jag verkligen älskar av hela mitt hjärta även om jag visst kan se att det finns fog för visst missnöje med Bioware. Men Todd Howard bara tystnar och vägrar vara med och dissa sina konkurrenter. Aaah, vilken kille! Jag är så glad att det är fantasyspel jag gillar, och inte fps. Där verkar det ju som om utvecklarna inte kan låta bli att iscensätta pr-bråk (JA, EA och Activision, jag tittar på er!).

http://image.com.com/gamespot/images/cne_flash/production/eidothea/release/eidothea.swf?ver=009_2

Jag funderar för övrigt på om Elder Scrolls och Dragon Age-serien verkligen ens kan jämföras. Det är så helt olika typer av spel egentligen, även om man i båda har en tendens att slåss på färgsprakande sätt och ha problem med att världen går under på ett eller annat sätt. Men mer om det en annan gång! Nu ska jag iväg till Youtube för att knarka inför-videor.

Pepp och depp i väntan på

Postat: 26 oktober, 2011 av Nirke i I väntan på
Etiketter:, ,

Att stora delar av min tid just nu går ut på att vänta på och peppa inför Skyrim (se tidigare inlägg) tror jag att alla i min omedelbara, men också många i den mer perifera, närhet känner till. Denna väntan är närmast ett äventyr i sig själv; den senaste tiden har jag blivit både extra peppad men också lite deppad, och det är med skräckblandad förtjusning jag kollar av de dagliga spelsidorna – när man minst anar det kan man bli spoilad!

4 saker har hänt den senaste tiden som fått mig att darra lite extra med manschettknapparna, både positivt och negativt. Jag kommer att gå igenom dem en efter en och ge dem betyg i pepp och depp.

1) FÖRTITTARNA
Det publicerades förra veckan en uppsjö (ja, jag menar verkligen en uppsjö, inte ens jag har orkat läsa igenom alla!) previews av folk som fått spela Skyrim i tre timmar. Som en parentes kan jag nämna att jag funderat över saken och om någon frågade om jag skulle vilja spela i 3 timmar och sedan behöva lämna min karaktär och fara hem utan spelet och en savefilpå USB i väskan skulle jag säga nej. Men det var en parentes, för speljournalisterna har förstås inget val och de verkar ha varit mycket nöjda. Det gör ju även mig nöjd; efter så många previews tänker jag att det borde ha skint (skinat? skinit?) igenom om det fanns några stora problem med spelet, och det har jag inte kunnat hitta.

Några frågetecken finns förstås, mitt största orosmoln är hur det ska fungera i praktiken med Skyrims bergiga terräng. Det är aldrig särskilt kul att fastna på bergväggar där ens episka hjältes ben till hälften sjunkit ner i polygondimman. Och det bryter ju verkligen upp friheten med alla dessa berg, och för mig är det inte alls något positivt. Det blir ju en naturlig korridor i en öppen värld, för sjutton gubbar.

Betyg: Pepp+4, depp+1

2) GTTV:S AVSNITT NR 503
Här kan ni se avsnittet som jag ska babbla lite om nu, men jag varnar för spoilern mot slutet. Faktiskt avslöjades i detta avsnitt en detalj om mainquestet som jag helst hade fått upptäcka på egen hand. Tidigare har de inte pratat så detaljerat om questens innehåll, det har mer varit saker som att jo, det kommer att finnas en massa guilds och det kommer att finnas en massa natur och det kommer att gå att göra det ena med det andra. Men nu fick vi en verklig detalj, en sådan där grej som jag faktiskt tycker förstör det hela lite. Hur mycket det förstör får framtiden förstås utvisa, men jag blev aningens nedslagen.

Betyg: Pepp+2, depp+6

3) LIVE ACTION-TRAILERN


Här blir jag verkligen kluven. Det hela handlar alltså om att Bethesda gjort en liten spelfilmstrailer, alltså med riktiga skådespelare och fläskig Sagan om Ringen-stämning. Grejen är den att om det hade varit en film hade jag säkert blivit jättepepp (för vem gillar inte fläskiga trailrar), men nu är det ju inte en film och dessutom visade de återigen den här triste hjälmprydde grabben som inte har något att göra med hur min Skyrim-upplevelse kommer att vara. Han kommer ju inte ens att vara där.

Betyg: Pepp+2, depp+1

4) REKOMMENDERADE PC-SPECIFIKATIONER
Jag har med viss oro väntat på att få reda på hur bra min dator måste vara för att kunna spela Skyrim på en åtminstone betydligt bättre än anständig nivå. Det fick vi reda på igår, och min dator kommer att klara sig förnämligt. Det var en stor lättnad. Oblivion spelades alltid på rätt låga inställningar här hemma, och det var gudomligt ändå – men jag kan ändå erkänna att jag ser fram emot att dra upp inställningarna lite.

Betyg: Pepp+4, depp+0

Sammanfattningsvis, om vi räknar ihop pepp-poängen och drar av depp-poängen har den sammanlagda peppen inför Skyrim den 11/11 den senaste tiden ökat med +5! Precis som det ska vara, några veckor innan äventyret verkligen börjar!