Inlägg märkta ‘andra bloggar’

Spelskribenter…

Postat: 19 februari, 2012 av Nirke i Allmänt
Etiketter:, , , ,

… eller Hur man skriver riktigt pretto.

Ja, Loading.se – jag tittar på dig!

För ungefär ett år sedan började jag prenumerera på tidningen Level. Level är en i stort ganska utmärkt tidning. Jag får lite olika diskussioner om något aktuellt, jag får lite krönikor, jag lär mig lite av recensionerna och dessutom får jag en liten inblick i hela indiemarknaden (som jag har dålig koll på, men det är okej för jag vet ju att det jag gillar är blockbuster-spel med superbudget egentligen). Dessutom är språket i tidningen faktiskt riktigt bra! Det slinker in grodor ibland, men det är inget som stör mig vid en genomläsning. Och då får det nog räknas som helt normala texter.

Men sedan kommer vi till spelbloggarna och spelrapporteringen på nätet! Ibland vill jag bara sjunka genom golvet av skam. Vad tror de? Att det är deras svenskalärare från högstadiet som ska läsa och ge dem betyg? Det stämmer (jag tror att det är belagt i elevspråksforskningen faktiskt) att det då lönar sig med adjektiv och varierande meningslängd. Säkert kan ett inslag av fina och överdrivet ovanliga ord också ge betalt betygsmässigt. Men om man vänder sig till en normalbegåvad läsarkrets som (det här säger åtminstone mina fördomar) till ganska liten del består av just svenskalärare – ja då kan man med fördel låta bli.

För att illustrera hur jag ser språket på spelsidor tänker jag här ge mig på att skriva en fejkrecension. Det gäller för övrigt egentligen mest bloggar och recensioner, själva nyhetsrapporteringen kan ganska ofta vara välskriven och bra. Så även recensionerna och bloggarna förstås, det är bara det att det alldeles för ofta inte är det. Eller… nu ska jag sluta göra problem av det här. Här kommer min fejkade recension, och så kan ni se om ni håller med om att det är plågsamt att läsa!
Recension av ”Shadows of Darkness and Kingdoms IIX”

Jag kommer in i ett nedsläckt rum. Det är kallt. Jag fryser. Men något får mig ändå att förbliva.

Stämningen är förtätad. Små elektriska ljus blinkar. Jag ser ett par intensiva ögon se på mig. En väteperoxidblekt och omsorgsfullt tillrättalagd och kammad frisyr kommer ut likt kungen av Saba.

De tittar på mig. Betraktar mig. Ser mig.

Försöker mäta sig med min styrka.

Mina händer darrar av förväntan.

Jag erfor en känsla av hopp. Av förtvivlan. Av glädje. Av sorg. Det här är det bästa sedan Chrono Trigger. 

Betyg: 9

De brukar förstås vara längre, men det här är ju min blogg och inte orkar jag sitta här och fejkrecensera särskilt länge. Men ni förstår poängen. Begrepp som stycka och mening, flöde i texten och stolpar verkar helt ha blandats ihop av skribenterna. Men jag kan kanske förstå det. Det är ju inga journalister det här, det är entusiastiska spelare som råkade engagera sig på en spelsida och har avancerat i graderna på densamma. Man kan inte ha en massa krav på deras språk, det vore orimligt. Ja, det vore orimligt, men jag kan ändå inte låta bli att skämmas för deras skull.

Problemet är att det ju känns så väl vad det är de vill! De vill skriva som stora författare! De vill visa sin repertoar! De vill visa att de är allmänbildade och vet hur det går till, att de kan fler ord än ”stanna” och ”fick/blev hoppfull”. De vill visa att de hör hemma där på sidan och att de är experter. Jag förstår! Det gör jag verkligen, jag önskar bara att de hade en redaktör som någon gång ibland bara sa stopp.

Och nu verkar det kanske som att jag inte gillar att läsa bloggar och recensioner, och att jag bara klagar. Men det stämmer ju inte, det är ett stort dagligt nöje att besöka ett stort antal sidor och läsa nyheter, bloggar och allt annat som de nu vill glädja mig med. Dessutom är ju det här inlägget ett indirekt beröm till mig själv – jag vill tydligen låta påskina att jag själv inte gör på det här sättet. Men se bara på stycket precis ovanför: 4 meningar som börjar med ett ”de” som refererar till samma personer? Det är väl rätt pretto? Jo, det får man nog erkänna. Men jag skriver ju också en spelblogg, och är alltså i gott sällskap när jag nu publicerar.