Inlägg märkta ‘förväntan’

Jag tänker berätta en liten historia om en flicka på ungefär 23 höstar som precis flyttat ihop med en ung man i sina bästa år, någonstans i Uppsala. De hade varsin dator i den nya lägenheten, och vid dessa befann de sig de flesta kvällar var och en för sig. Men en dag vände sig den unge mannen till flickan och frågade om de inte skulle börja spela ett spel tillsammans, ett spel han hade hört skulle vara rätt bra. Flickan var lite tveksam, det erkänner hon gärna så här i efterhand. Men eftersom hon gärna ville umgås lite med sin nya sambo så nickade hon och så började de. Så här började det, närmare bestämt:

Hur hade man kunnat motstå detta? Jag kunde det då inte. Fortfarande får jag nästan gåshud av det där introt. Inte för att jag egentligen tyckte att huvudhistorian var sådär vidare supervärst i Oblivion egentligen, det handlar liksom inte om det när man har en hel värld att plocka blommor och bär i. Oblivion är ett spel man kunde leva i, åtminstone 2007. Idag, när jag går tillbaka och spelar om är det kanske inte fullt så magiskt som det var då – men det är farao magiskt nog för att fortfarande bli knäsvag.

Vi spelade en bra bit över 200 timmar med vår första karaktär, jag och sambon. Sedan har jag spelat egna gubbar minst lika länge, vi har spelat Dark Brotherhood gemensamt senare, började lite på Shivering Isles (som tydligen ska vara mer likt Morrowind i tonen – då är det bra att jag aldrig spelat det för Shivering Isles är inte för mig). Sammanlagt har jag säkert fått 1000 timmar glädje av Oblivion. Men det tog inte jättelång tid, säkert inte ens ett år innan jag intensivt började vänta på en uppföljare.

Jag var ganska metodisk i mitt väntande. Nästan dagligen gick jag in på Bethesdas Elder Scrolls-sida för att se om de inte uppdaterat något. Det gjorde de aldrig. Och efter några år tröttnade jag lite och började ge upp. Så jag fortsatte lite lugnare, kanske någon gång i veckan bara. Och så helt plötsligt en dag förra året när jag bara slentriankollade in på sidan så såg den inte ut som den gjort de senaste åren. Det var nedräkning på gång, om två dagar skulle något hända. HERREGUD!!! Ni förstår mina känslor. Jag blev helt darrig. Och sedan: Skyrim.

När spelet kommer fredagen den 11 november kommer jag att ha väntat på och tänkt på Skyrim varje dag i ett år. Jag är egentligen inte orolig för om jag ska gilla det eller inte, det kommer jag att göra. Däremot är jag inte säker på att det kommer att gripa mig så som Oblivion gjorde. Oblivion var ändå mitt första möte i vuxen ålder med datorspel och mitt första möte någonsin med en öppen värld.

Men nu drar det verkligen ihop sig! Det är inte ens en månad kvar, och jag märker hur jag medvetet eller omedvetet börjar ställa om mig själv så att jag inte längre är hysteriskt superpepp utan mer försiktigt nyfiken. Tänk om det inte är allt jag hoppas? Tänk om det är plastigt och konstigt? Hjälp hjälp hjälp. De här bilderna gör mig dock lite lugnare, det är från Bethesdas speedrun-tävling. De verkar ju i alla fall glada och nöjda. Och tydligen tar Skyrim ca 1 timme längre än Oblivion och Fallout 3 att springa igenom…

Inför Skyrim kommer jag säkert att behöva skriva av mig en massa oro här. Jag kommer kanske ta upp frågor omkring fula drakar, hollywoodvikinghjälmar, Bethesdas oförmåga att skapa verkligt engagerande karaktärer i Dragon Age 2-anda, giftermål i spelet och annat. Men när allt kommer omkring kommer jag att vara fullständigt nöjd så länge jag kan plocka bär och blommor och samla dem i olika hus.

Annonser